Sovande muskler.
Jag har sedan länge konstaterat att jag inte är en morgonmänniska, speciellt inte när det kommer till träning.
Provat grejen har jag. Ställt klockan tidigt och allt det där. Tvingat iväg mig. Men nu är det så att min kropp tycks ha en startsträcka på sisodär en, två timmar. Den fungerar inte annars.
Jag får hjärtklappning och yrsel av att gå ner och upp från tvättstugan på morgonen. Bara det liksom.
Jag tänkte att det kan ha att göra att min kropp kräver mycket energi även på natten, så jag helt enkelt är slutkörd på morgonen. Det blir ju ändå oftast ungefär nio, tio timmars sömn för mig per natt, klart att kroppen inte är startklar direkt.
Idag tvingade jag mig till gymmet strax efter att jag blivit övertalad till en halvtimmes tupplur. En halvtimme bara, med tio minuters snooze pålagd som jag knappt somnade om på.
Och fy fan.
Det är alltså inte de där nio timmarna utan mat som gör det, det är bara den temporära avsaknaden av medvetande, tydligen. Detta gör att mina muskler ignorerar mig hur jag än desperat försöker väcka dem. Men jag gjorde ett pass i alla fall, fast jag mest stod och gäspade i försök till att suga i mig lite livskraft.
Jag släpade mig mellan maskinerna och var ett litet monster av vrede som bara förvärrades av att allt kändes sjukt tungt och jobbigt. Så aldrig mer ska jag "tuppa" om det inte är minst en och en halv timme innan ansträngning, det svär jag på.
Tänk, man lär så länge man lever.
Planen nu då? Jo, det ska börja hända gejer har jag tänkt. Matschema, smaka på det orden. En slags struktur i vardagen. L e v n a d s r e g l e r . Jag ska strukturera upp det under veckans gång för planen denna vecka är att leva löjligt billigt då jag har en liten vadslagning med mig själv gällande sparande. Och billig mat bygger inga hulkbissar direkt. Men sen. Ojojoj. Ja, vänta och se.
Mina nya ninjatights förresten:
