merstark.blogg.se

Motgångarna hopar sig. 

En kall helg i november ramlade jag och skadade knät. Då smärtan i knät inte gett med sig två månader senare bokade jag en läkartid. Där konstaterades det att det nog inte var någon större fara, men jag fick piller och salva, samt en tid hos en sjukgymnast. Det är en dryg vecka kvar tills tiden hos sjukgymnasten och fram tills dess kör jag på som vanligt med träningen då jag märkt att vila bara förvärrar smärtan.

Men det är inte detta som är det största problemet just nu.

För ungefär ett år sedan och bakåt så har jag haft ett immunförsvar som varit i princip obefintligt. Minsta lilla virus har gladeligen flyttat in i min gästvänliga kropp och friskdagarna är snabbräknade. Detta i kombination med min hypokondri var ingen större succé, kan jag säga.

Men som sagt så har jag klarat mig bra det senaste året. Förbannat bra. Något jag satt och skröt om både på jobbet och inför min vänskapskrets. Big. Fucking. Mistake. Innerst inne vet jag bättre än så, men alla gör vi misstag ibland, solen med fläckar och så vidare.

Så. Igår och idag har jag haft så där lite, lite ont i halsen. Snorat. Haft blöta ögon. Tungt huvud. The whole package förstadiet till en förkyldning bjuder på. Så imorse satt jag på jobbet och lovade mig själv att gå raka vägen till ICA efter jobbet, köpa på mig en liter mjölk och en Salt&Blandat och bara låta precis så mycket av min kropp som krävs för att kunna äta och dricka de sistnämnda livsmedlena sticka utan för täcket. Förstaklassig återhämtning med andra ord.

 

Dagen gick, jag tupplurade lite på lunchen och började känna mig lite bättre. Sen, när arbetsdagen egentligen hade två timmar kvar, så skickade arbetsledaren ut ett mail där vi tilläts ta oss utanför kontorsväggarna om vi lovade att ägna en stund av de extra fria timmarna till lite friskvård. Det spritte till i min och min kära kollega Paulines kropp och vi slet åt oss våra medhavda ägodelar för att ta oss ut ur byggnaden. 

Pauline har också blivit förkyld och gav mig ett något tveksam blick när jag började prata om att faktiskt ta mig till gymmet ändå. Jag kunde ju ta det lugnt, inte värma upp så intensivt och lyfta med måtta. Hon menade på att det kunde bli värre, historiken pekar på just detta, och att jag skulle överväga saken noga.

Jag svarade jakande på detta men i mitt naiva huvud hade jag redan bytt om och valde hantlar. När jag kom hem tog jag en kopp kaffe och en liten shot Kan Jang samtidigt som jag skakade ihop en blygsam dos aminosyror. Inget kunde stoppa mig nu.

Så jag tog mig iväg och körde 50 minuter hyfsat lugn träning av rygg, armar och axlar. Och så här långt är allt väl. Till middag fick jag i mig en stor bakpotatis med smör och salt vid sidan av grillad kycklig. Mycket gott och jag tror att det är precis vad en småförkyld kropp behöver.

Jag slopar spikmattan ikväll, då jag inser att man nog inte bör peka på den björn som sover mer än två, tre gånger, och lägger mig tidigt. Men nu är det bara att vänta. Imorgon är dag tre med viruset och det är som oftast där det avgörs. Antingen brakar helvetet lös eller så har jag spelat mina kort exakt rätt. 

 

(Jag och Pauline delar inte kropp även om texten tycks mena det. Det skapade lustiga bilder i mitt huvud så jag låter det stå kvar)

 

Invigde nytightsen idag från Gina Tricots webshop. Kan bli lite genomskinliga när man böjer sig fram, men det löser vi med ett par svarta boxers under i fortsättningen, lösningarna är många och bekymren få. Natti.