Att ta steget.
Jag känner att det är dags att ta steget. Många står och velar på gränsen, känner att den sociala normen håller dem tillbaka. De vågar inte stå helt och fullt för sig själva.
Men jag tänker göra det.
Jag pratar om att ha gymhandskar.
Det är inte helt främmande för mig. Jag hade det även i min ungdom men dessa slarvades bort i flyttar och mitt träningsintresse minskade, därför införskaffades inga nya.
Man kan tycka att det är lite överambitiöst. Som brud lyfter man ju inte så tungt och som kille så är det ju bara manligt att ha "arbetarhänder". Men erkänn; det är oerhört onödigt när det går att undvika. Mina bräckliga små händer ökar inte alls i sexappeal av att ha förhårdnader och det hjälper ju inte heller vid den fortsätta träningen- det gör ju ont ändå. Så jag ser ingen nytta med dessa valkar och tänker skydda mig bäst jag kan.
Min träningsguru Pauline på jobbet hittade idag ett billigt par som hon kan beställa åt mig med sin nästa beställning. Så nu har jag sisodär en knapp vecka på mig att förbereda mig mentalt inför de dömande blickarna och hånfulla leendena på gymmet. För faktum kvarstår: det bara är töntar som har handskar på gymmet.
Smarta töntar.
Funderade en kort stund på ett bar ruskit brudiga handskar. Men någon måtta får det vara.