merstark.blogg.se

 

I veckan var jag en svag individ.

Jag körde på som vanligt på måndagen och allt var frid och fröjd, men på tisdagen fick vi sluta tidigare och jag tänkte se till att ta mig till gymmet direkt för att vara klar när alla andra slutade jobba. När jag kom innanför dörren så slogs jag över hur fullständigt vidrigt orkeslös jag var, så jag slängde mig på sängen bara för att kolla mobilen lite och samla lite kraft. 

Ja, det fungerar ju... nej.

Istället för att bli piggare började jag känna efter så där lite för mycket. Jag observerade att mitt huvud nog vägde tre kilo extra och att jag liksom var halvt lam. Det fanns ingen gnista i lillkröppen, helt enkelt.

"Kroppen vill dricka varm choklad och kolla på serier" konstaterade jag högt i min ensamhet och unnade mig det.

Dagen efter vaknade jag med halsont. Inte sån som ger sig när man vaknat ordentligt, utan en sådan som oroväckande vilar kvar hela dagen. Så det fick bli vila även onsdag och torsdag.

På fredagen fick vi också lite extra fritid och istället för att fly byn det första jag gjorde så tassade jag med prövande steg till gymmet för ett armpass. Fick inviga nya handskarna och så. 

 

Det är något med första passet efter en längre vila. Man får fullständig hybris. Detta mildrades ju inte direkt av att jag hade handskarna på mig. Alla vikter skulle höjas under detta armpass för jag var ensam på gymmet och detta gjorde att jag kunde förvrida mitt ansikte hämningslöst. 

Ett bra pass. Ett sånt som känns. Länge.

 

På lördagen så var det dags för första benpasset efter vilan. Är fortfarande lite fjantig med knät, så tar det lugnt med benböj och så. Detta leder till att jag får tid över till att satsa lite mer på mage under dessa pass. Så jag provade så klart att köra lite extra tungt på en magmaskin. Så tungt att jag istället typ lyfte upp underkroppen istället för att lyckas dra ner överkroppen. Upprepade detta typ åtta gånger, bara för kul. Skrattade när jag klev av den just för att det var så jävla slitigt. Det var skämtsam stämning. Man lattjade lite.

Bara. För. Kul.

 

Under hela dagen idag har jag sporadiskt vrålat ut 

 

 

för jag tror inte att det ska kännas så här. De övre magmusklerna är förstörda. Det var alltså inte så jävla lattjo när allt kom till kritan. Det fina är ju i alla fall att det tar fokus från att jag har ont i hela övriga kroppen också. Imorgon blir det armpass igen. Med så lite belastning av magen som möjligt.