Alternativ kärlek.
På jobbet har vi möjligheten till att få massage en gång i månaden. Denna möjlighet tar jag, naturligtvis, då jag i allra högsta grad är en beröringstörstande människa.
Som vanligt fanns det en del knutar för massören att trycka lite extra på och som ilade iväg i hela kroppen, men mest var det behagligt och när det var dags att ta nacken så rullade ögonen bakåt och jag tappade all talförmåga och tror jag till och med tappade medvetandet en kort sekund.
Nu råder det ju delade meningar om man bör träna efter massage. Massören som knådar oss säger att man väl helt enkelt får känna efter lite hur man känner sig.
Jag körde på, så klart.
Då jag kände mig ovanligt medveten i ryggen efter massagen (ja, man kan vara medveten i ryggen om man är lite mer än bara människa) så fick jag fantastiskt bra kontakt och musklerna och skulle nog säga att jag tog i utav bara helvete.
Här kan man ju spekulera i huruvida det var ett mer eller mindre begåvat beslut, men nu är det gjort och vi släpper det, okej?
Man kan ju välja att bara vila efter massagen också, men vill man känna sig som hulken- kör på.
Dagen efter då? undrar ni. Hur känns det då? Ja.
Visste ni att man kan känna varje liten fingerrörelse bakom skulderbladen? Jag upptäckte just det och då är det ändå bara ett knappt dygn sedan jag körde passet. Imorgon är det knappast kärleksförklaringar som kommer komma ur min mun, jag tror snarare att alla hjärtans dag för mig kommer bestå av spott och fräs över mitt idiotiska beslut att vanvettshöja roddvikten och att bräcka personbästa i armhävningar hämningslöst.
Men det finns ju en kärlek i det med.
